Nyss hemkommen från en inspirerande föreläsning. Med och om Hans Christer Ericson, plus Gustav och några andra.
Vilken inlevelsefull människa. Efter att han blivit presenterad var det som att sätta på en knapp, han pratade hejdlöst och använde ett tal som inte många gör. Han gjorde föreläsningen nästan till en föreställning som verkligen grabbade tag i mig. Intressant människa som jag kommer placera någonstans i minnesbanken och förhoppningsvis komma ihåg ett tag. Mitt minne är kort och dåligt. Återigen skyller jag på stress. Men som tur är så skriver jag ner det mesta, tankar som kommer upp i möten med människor och platser som väcker tankar och minnen. Det är så jag kommer på det mesta som får mig att hålla igång. Kanske jag inte gör mycket utav det men det får mig att fyllas med liv.
Hans fetisch var bokstäver. Jag tänker inte dra det nu men han pratade om bokstäver som om de var meningen med livet. Han pratade även om Gustav som var hans morbror. Till skillnad från sin mamma så ville hans morbror bo kvar hemma på gården. Han var en ensling, ett original kallade många honom. Han kunde många språk och hade många böcker och tidningar från flera olika länder. Jag får en känsla av sådana människor. Jag blir glad att det finns dem som går sin egen väg utan att det är meningen, som bara lever sitt liv. Han hade det säkert kämpigt men ändå, bara grejen att vara en sådan som honom.
Jag har tänt ljus och försöker varva ner efter dagen. Melina har gått till puben men jag ville vara kvar. Vi har modellerat hela dagen och drog över så vi inte behövde ha någonting imorgon. Det passar perfekt, då kan jag sitta och skriva rapporten från morgon och hela dagen framåt. Det blir nog bra för ikväll har jag inte skrivit någonting och tänker nog inte göra det heller. Nya friska tag imorgon. Nu ska jag bara försöka slappna av och få bort spänningar i ansikte, nacke och resten av kroppen.
Nog av mig. Kärlek!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar