Jag dansar. Har glömt bort hur viktigt det är för mig. Kanske det ska bli en regelbunden syssla, boka formsal 1-2 gånger om helgen. Vore fint.
Det är till hårtillställningen. Jag är nervös men tänker att jag ska ge en del av mig till dem. Det är så det får bli. Jag visar en inre värld genom rörelser som blir till ett deltagande från allas sidor. Kanske jag inspirerar någon, kanske jag får någon att tänka. Kanske.
Jag tänker alldeles för mycket och måste helt enkelt skära ner på det. Det hämmar mig. Gör mig till en fryst klump som tillslut inte kan andas av sin egen bestämda instängdhet.
Jag har det härligt i alla fall, jag gillar hur min kropp beter sig, ser ut, rör sig. Jag filmar och blir själv intresserad av det jag gjort. Så någonstans måste det vara bra. Att jag gillar det.
Modiga du.
SvaraRadera