Emmeli har födelsedag idag. Vi började firandet igår med hamburgare, marängsviss och armhålsfjärtande. (Jag gjorde min första armhålsfjärt och var den enda som stod för den tillställningen igår!).
Sen blev det massa umgänge och pub. Jag följde för ovanlighetens skull med. Det var vi och några till så väldigt lugnt, plus att det var ballad tema. Där fortsatte vi med det vi tidigare gjort, ha massa jävla trevligt!
Klockan blev 2 och det var dags att sova. Så tråkigt ibland när dagar tar slut. Eller jag känner nog så om varje dag. Samtidigt som jag hatar känslan av att en dag tar slut älskar jag det. Jag älskar det för det ger så mycket känsla och ett bevis på att jag älskar att leva. Känslan av att någonting är så magiskt att det borde vara olagligt.
Idag fortsatte vi firandet efter skolan och for till fucking Åmål för mat och bowling. Vi var jag, Jennica, Melina och Emmeli. Kunde inte bli bättre! Go´ pizza och ensamma på bowling! Plus att Emmeli blev överraskad och uppskattade det mycket.
Vi åkte hem, lämnade bilen hos Hannes och blev bjudna på te av Jonas. Där var det också bara massa trevligt. Jag kommer sakna detta magiska ställe när det är min tur att dra. Fy fan för alla bra jävla människor i detta område. Känner mig bortskämd och ska njuta varje sekund jag får bli utsatt för detta.
När jag och Melina kommer innanför dörren slår det mig att vi inte kollat på Dag. Vi har glömt att kolla på Dag!!! Va i helvete! Vi har inte missat det en gång men igår blev en första. Hur kunde detta ske!? Jordens bästa serie och vi har glömt. Fi fan vilken lycka för oss och vi var tvungna att se det nu innan läggdags.
Så nu sitter jag här kl 23.59 efter att ha kollat Dag och ätit godis. Klokt det där att äta massa socker innan läggdags. Därför tänkte jag att det var lika bra att skriva av mig under tiden sockret lugnar ner sig lite. Det där med att få bra med sömn har kraschat för längesen. Vet inte när jag kände mig utvilad sist. Nåja, livet är underbart och jag älskar att njuta av det! Vill liksom dra ut på varenda sekund och bara känna att jag lever.
Framtiden är så jävla oviss och jag älskar överraskningarna som kommer med den. Det blir mycket älska livet här men ni fattar väl att allt inte är en dans på rosor i hur som helst. Minst en gång om dagen känns livet hopplöst för mig och det är väl också ett tecken på att jag lever. Jag känner! En period i livet kände jag ingenting men jag mår hellre piss än inte mår någonting alls, helt ärligt.
Kärlek i ringen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar