Kärleken förstör allt! Den är himmelsk, himmelskt orolig och ingenting greppbart. Den rör om i alla grytor den vidrör och skapar orkaner överallt på kartan. Kärlekskartan är stor och ingenting bestämt, den finns och hänger över oss som ett lyckorus med ingredienser av ångest, panik och passion. Jag förstår den inte och kommer aldrig göra det men är någonting jag vill ha nära för alltid. Som en drog skjuter den in oss i ett drömland och spottar ut oss i trasiga, oändliga svarta hål. Om och om och om och om igen.
Alla val den utsätter oss för gör oss bara förvirrade. Anpassa hit, respekt dit. Offra hit, glöm dit.
Vara sig själv, ge upp sig själv. Vad är rätt vad är fel? Ett evigt spel där reglerna skrivs eftersom. Vi fuskar, blundar, låtsas men förlåter allt. Vad är kärnan? Vad är det vi söker? Lyckan?
Inte vet jag men det är en jävla jakt där ingen vinner.
Bortförklaringar är många och styrkan att kunna omvandla till att vara den bättre är stor. Varför inte bara släppa allt? Gå på som ett tåg fullt ut. Vara ärlig, säga allt som det egentligen är. Nej då finns ingen spänning kvar.
Jag lägger ingen vikt på det jag tänker men gör kärleken det är det allvarligt. Då är det krig och på fullaste allvar. Jag kan göra allt men inte kärleken. Ett helgon ska den vara, felstegen är mina men du är perfekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar