Moraltant

Jag tror det kallas så, det jag är. Moraltant och bitterfitta. Kan vara så att jag ger mig själv den titeln men får för mig att resten håller med. Jag brukar inte vara bra på att tänka snälla tankar om mig själv..

På sistone har jag diskuterat, påpekat och lagt mig i. Jag har inte rätt, det har ingen, men jag blir så het i det jag tycker och är beredd att kommentera om jag har lust. Ibland struntar jag i det ibland blir det allt på samma gång. Jag ser hur trötta folk blir på mig och på ett sätt stärker det mig men på ett annat känner jag mig jävligt ensam. Återigen tillbaka till tanken om att jag inte hör hemma någonstans. Jag känns så fel, i allt jag är, tillsammans med omgivningen. Bara jobbig.

Idag träffade jag en kvinna från Statistiska centralbyrån som intervjuade mig. Det var ganska märkliga frågor men helt okej. I slutet gav hon mig ett papper jag skulle fylla i och skicka i efterhand. Där fanns en fråga som löd: Tänker du ofta dåligt om folk? Jag fick lov att tänka efter, jag visste ju svaret men ville tänka en stund (på pappret stod det att man INTE skulle tänka för mycket utan de brydde sig om det som först ploppade upp i skallen). Det funkar ju såklart inte alltid, på mig iallafall. Faktum är att det svaret som ploppade upp var JA men jag tog tiden att tänka för att bestämma mig om jag skulle svara så folk tycker om mig eller så som jag faktiskt tänker. Jag valde att svara som jag tänker. Och jag vet nog varför. Det fungerar som en försvarsmekanism för mig. Jag tänker dåligt för att förbereda mig på att folk inte är någonting att lita på och hittar då de dåliga egenskaperna. Det var även en fråga om jag hade lätt för att lita på folk? Det har jag ju uppenbarligen inte. Det var även en fråga som frågade hur många nära vänner jag har förutom familjen. Jag tänkte fuck, med familjen hade det ju blivit mer. Varför skäms jag över att inte ha några vänner? Jag skiter väl i hur många vänner du har. Jag har väldigt få men har aldrig sörjt det så förstår inte varför jag ska bry mig. Jag orkar inte vara klämkäck och prata puttinuttit om allt, ibland gör jag det men jag förstår inte hur man orkar dalta hela tiden. Jag är en jävla mes egentligen och försöker väl intala mig detta, att jag skiter i allt och alla. Ungefär.

Aja, inte konstigt att jag inte har några vänner med den inställningen. Jag tänker inte alltid dåligt men jävligt ofta.

Projektet är snart över och det känns skönt. Jag har velat avsluta det för längesen men vad gör man. Redovisning på fredag och det känns helt okej. Har inte så mycket att utgå ifrån så kör på bara.

Jag är trött men kl 19 blir det mys hos Funny. Ost, kex och vindruvor bl.a. Det blir nog bra. Skönt att vara hos henne, jag har ju hängt där endel.

Det får vara nog för en stund. Imorgon kommer kärleken och det ser jag mycket fram emot, jag hoppas det blir en helg utan missförstånd.