Racist

Efter 4-5 timmar sittandes i en bil hade jag hellre tagit en joggingtur nu men det är mörkt, regnar och kanske lite för sent. Nyduschad iallafall och det känns bra.

Tillbaka efter en snabbvisit hemma i Dalen. Det känns bra. Jag trivs så bra här så det är aldrig några problem att komma tillbaka men jag saknar min stora kärlek enormt mycket förstås och de bästa som finns, min familj. Hade jag fått bestämma skulle vi ha bott här allihopa. Det hade varit grejer det.

Det är alltid speciellt att komma till Älvdalen. Det är två helt skilda saker att träffa de bästa som finns som bor i Älvdalen och besöka själva Älvdalens kommun. Att vara i närheten av familjen är obeskrivligt, jag får sådan energi och kan inte tacka dem nog av att få vara en del av deras liv.
Men jag förvånas alltid av hur man ska vara i Älvdalen. Det finns egentligen ingenting som förvånar mig där för allt kan hända, men jag förvånas av att det faktiskt är så, det är som att komma till en annan värld. Jag har alltid känt så men det förstärks ännu mer när man är borta en stund och kommer tillbaka. Bara den stora smygrasismen som lever och frodas där. Kanske är jag fjantig men jag tycker det är jävligt läskigt. Var och varannan invånare har en åsikt om negrerna, utlänningarna och dom kriminella. För det är ju för det mesta en utlänning brotten begås av. Det är så tillåtet att uttrycka nedlåtande saker om "dem" att det inte är någon som reagerar. När jag får höra sånt, och det är rätt ofta, kryper det i hela kroppen och jag blir alldeles nervös. Jag vet inte vad jag ska ta mig till förutom att säga vad jag tycker. Det är ingen idé, moraltanten och bitterfittan kommer in i bilden igen och dom bara höjer på ögonbrynen och fortsätter som vanligt. Vuxna människor pratar sådär inför sina barn. Vart i helvete är vi på väg!? Inte fan vill jag sträva bakåt när det har tagit alldeles för lång tid att komma dit vi är idag och det är lång jävla bit kvar. Nu kommer mina fina svordomar in i bilden som jag tycker känns så bra. Jag brukar kalla det för ett uttrycksspråk men jag tror de flesta tycker det låter fult. Aja..

Det är en stor del (rasismen) och jag vet inte hur man ska få invånarna i Älvdalen att öppna ögonen och få dem att tänka utanför ramen som bara existerar där. Jag älskar naturen hemma i Dalarna och allt som har fått mig att må bra men jag vägrar låta mina barn växa upp där med värderingar som mormor och morfar hade på sin tid. Jag är glad att jag hade mina familj under min uppväxt som faktiskt skiljer sig från läskigheterna. År 2010 och vi ska tänka framtid!

Jag har varit nykter i 7 veckor nu. Det känns bra. Riktigt bra. Det är en sak att bara vara nykter i 7 veckor och att faktiskt bestämma sig för att vara nykter i 7 veckor och för en lång tid framöver. Jag har en inställning nu som känns som en helt ny livsstil. Jag vill klara det men vet att det inte är säkert.
Jag har alltid varit destruktiv. På ett eller annat vis. Jag är medveten om det och vet att jag måste bestämma mig för att må bra, annars rasar allt. Alkoholen är en del av det och jag väljer att plocka bort den ångest delen. Den är ganska stor och allvarlig, för mig, så det känns bra att äntligen ta det riktiga steget dit. Jag är inte stolt över saker jag har gjort och tycker att det är onödigt att det fick lov att gå så långt innan jag tog tag i det. Jag är inte vän med alkoholen och kan inte lita på den för fem öre fast jag har gjort det många gånger. Jag tror att vi ska funka ihop bara den här festen, jag vet ju vad jag inte ska göra så det är väl bara att undvika det. Men det slår aldrig fel, vi blir alltid ovänner och den sviker mig varenda gång. Så nu har jag bestämt mig för att bryta kontakten och leva livet. Jag gör det inte bara för mina näras skull, jag gör det framförallt för min egen skull.
Vi pratade om det idag, syster och jag (även hon har valt att plocka bort alkoholen), att det känns som ett helt nytt liv. Det känns som att få en extra livstid. Man får så mycket tillbaka, så mycket energi och ett helt nytt sätt att tänka. Jag tänker stötta henne och hon stöttar mig och jag hoppas verkligen vi klarar det.

Det är en livsstil man ska leva upp till hemma i Älvdalen, supa tills man stupar. Eller inte bara där egentligen, det är väl så i hela Sverige. Dricker man inte är man tråkig och en jävla tant. Är man gravid, chaufför eller äter en penicillinkur för att man fick klamydia förra helgen är det tillåtet att inte dricka men shit vad konstigt om man väljer att inte dricka alkohol frivilligt.
Jag äcklas så jävla mycket av den livsstilen om jag ska vara ärlig. Jag kan inte hålla mig längre och jag blir övertygad varenda gång jag får se det. Alkoholen sugs upp i blodet och alla blir kåta, missbildade apor som inte har koll på vad de gör eller säger. Det är en enda stor fest där alla hamnar i samma hög av framtvingade känslor. Ingenting är på riktigt och vännerna man fått på fyllan skiter fullständigt i hur du mår, vad du gör i livet. Sålänge du vistas i deras misär samtidigt som dem kan de känna tillhörighet. Jag vet precis hur det är. Och känner inte alla så så har ni bara inte insett det än. För varenda gång jag får se det blir alla likadana, tänker på en sak och gör vad som helst för att komma dit. Det spelar ingen roll hur mycket man inte gillar den personen, nästan desto bättre då man senare kan snacka hur man knullade henne och vilket jävla luder hon är, skratta åt det och gå vidare. Eller så blir man tillsammans och har ett okej liv tillsammans. För den första bästa duger, jag kan ju flörta och ha kul vid sidan om. Är det inte så? Jo... Men man har ju faktiskt kul. Eller hade nog kul för jag minns ju ingenting. Det brukar låta så. Spydde som en gris men va fan, jag drack ju mest, var bäst. Fixar till sig, väljer kläder och sminkar sig i timmar för att sedan se ut som ett vrak som gått på grund ett antal gånger. Folk drar på sig sitt falskaste leende och ropar Heeeeeej, hur är det med dig?... Inte fan bryr hon/han sig om dig. Alla vill ha skvaller och livnär sig på folks olycka. Nu blev jag jävligt negativ och jag har ändå inte fått ur mig allt. Känner att jag inte kan formulera mig riktigt som jag vill i ord, men vi har pratat ur oss om det här redan idag och jag känner mig rätt uttömd. Jag är förvånad över hur tillåtet alkohol är och hur tillåtet det är att vara ett drägg. Ungefär så. Jag återkommer säkerligen.
Det känns skönt att bryta sig loss från en fyrkant där alla följer strömmen och dricker fast de inte har en aning om varför. Jag kan inte få en vettig förklaring. Det är gott, visst, men det räcker med en smakbit inte hundra. Man vet väl hur det smakar, varför förstöra det?

Nej nu är jag trött. Nästa gång jag tar upp detta hoppas jag att jag är mer skärpt. Jag ville bara få ur mig. Jag tänker fortsätta vara bitterfitta och moraltant, den här världen funkar inte riktigt för mig.

Imorgon, stickning!