Osäker

Jag känner mig blek. Osäker på allt jag gör.

Mår illa efter hetsätande av popcorn, yoghurt, maskrossirap och sesamfrön. Tänker bara på mat. Hela tiden. Måste ju vara något fel. Jag har tänkt hela dagen på vilket mellanmål jag ska äta, lunchen, middag och i duschen tänkte jag på vad jag skulle stoppa i mig innan läggdags. Tänkte först på kokosbollsklet väldigt länge men ändrade mig till popcorn. Det blev hetsäta på hög nivå!
Vi får se vart jag slutar.

Jag tvivlar på det jag gör. Vad vill jag med konstnären inom mig? Känner mig blek. Ingenting speciellt. Kan inte slappna av och det är väl det som är problemet. Ser inget intressant med mig. Varför skulle någon vara intresserad!? Tappar lusten men kör på ändå. Det är roligt men vad ska jag med det till? Kanske för tidigt att säga, har bara varit här 1 månad.
Men det gäller allt. Hur kan man vilja vara tillsammans med mig? Jag är dryg. Jag är ingen tjej tjej. Fan va dryg tjej. Kan inte ens skriva för allt känns löjligt.
Jag orkar inte just nu egentligen. Egentligen hade jag bara velat leva runt mina nära, där jag trivs bäst.
Vilken är min roll i världen? Jag är lat och vill bara glida runt, med min familj, åka bil med kärleken, hälsa på folk och glo på en himmelskt bra film. Äta gott, godis är gott. Sticka i all oändlighet och träna varje dag. Resa med bra sällskap och läsa böcker. Jag är en lat person som hellre har det skönt. Är jag här bara för att ha det skönt? Det känns som på låtsas. Någon gång vaknar jag upp ur en dröm, den här drömmen. Inte för att den alltid är bra, drömmar är ju inte det, men för att den är konstig. Knepig och ingenting att greppa.
Vad ska du bli när du blir stor? Konstnär säger jag. När jag var liten hade det känts overkligt att ens tänka den tanken (jag gjorde det i smyg). Min dröm var att bli artist eller någon som syns och hörs. Varför egentligen? Jag har ingenting att säga, jag bara är. Jag har ingenting att visa, jag är tom.
Jag känner mig som den vita lakansväven som behöver manipuleras för att synas. Jag är en manipulation skapt av mig själv. Kan det vara möjligt? Får det vara så? Får man vara en manipulation när vi hela tiden ska skapa nytt, vara intressanta och hänga med på det senaste. Jag hade passat i ett modernt 60-tal där håret fick växa och kvinnor började slå sig loss. Inga krig, bara massa kärlek, virkade koftor och bara fötter. Konst som inte upptäckts, jag hade varit det nya heta. Det drömmer jag om ibland, att jag skulle få vara den nya heta. Varför? Jag vill inte bli känd.

Vad vill jag?