Jag börjar fylla kläderna lite mer nu sen jag kom hit. Det känns rätt mysigt faktiskt. Man ska inte klaga för det gör vi redan för mycket, på oss själva och andra såklart. Det jag stoppar i mig är min vän det är klart det vill vara min vän tillbaka och stanna kvar hos mig. Då sätter det sig liksom runtom hela mig för att kunna omsluta mig som sin vän. Ganska fint faktiskt.

Nyss hemkommen från bio här i Dals Långed. Det är bio-helg. Vi fick en presentation innan bion och fika efter, sådär härligt som det bara kan vara på såna här ställen. Jag kände mig lite som hemma. På söndag blir det Toy Story 3 och de säger att det blir mycket folk så vi får se till att vara i tid!

Imorgon har vi vernissage i Bengtsfors Konsthall från kl 11-13. Vi åker ett gäng från klassen för att representera oss helt enkelt. Den här utställningen kom lite som en överraskning. Efter att vi redovisat vårat första projekt med Alexander är det sista han säger Just ja, ni ska ställa ut era grejer i Bengtsfors 23 oktober... Veckorna gick och så kom vi på det här i början av veckan, fan det är ju i helgen. Så vi har plockat ihop allting snabbt och hängde utställningen igår. Det är ingen som har pratat mer om den här utställningen efter vi fick reda på det. Skönt att ta tag i det med sina egna händer och hjärnor. Vet inte om jag är till så stor hjälp så jag försöker erbjuda mig att köra o.s.v. Imorgon blir det jag som kör för det bjuds på champagne efteråt.

Måste tillägga att jag igår skjutsade Funny till Nävs sjukhus (? i Trollhättan) för att fixa ställning till hennes ben. Vi åkte från lektionstid men jag kände bara att jag ville hjälpa. Vi var redan godkända så ingen fara på det planet. Vi lever här och nu och saker händer nu i sekunden. Man kan egentligen inte planera ett skit, det kommer alltid saker i förbifarten. Just nu hände detta, Funny behövde hjälp. Nästa gång är det min tur eller din tur. Jag såg en sak på tv:n, en kvinna som undrade om man inte kunde styra undan från sin inrutade, planerade kalender. Hon gav som exempel någon som blir skadat på något sätt men man stannar inte för att hjälpa för man anser att man inte har tiden, man ska rusa till något annat inplanerat. Men det finns ingen tid, tiden är nu och det finns inget bestämt efteråt.

Jag är trött. Orkar inte skriva mer. Men imorgon hoppas jag få lite tid till träning så jag kan komma igång igen. Det löser sig.

Nu ska jag fortsätta sticka så tröjan blir klar i bra tid.