Utomhusromantik

Jag är så trött. Vi har varit utomhus i två dagar och tecknat ett varsitt träd. Jag älskar mitt träd! Det är helt fantastiskt, växer liksom inte uppåt utan mer åt sidorna. Det är avlångt med långa armar och en väldigt välkomnande personlighet. Den liksom omfamnar det den behöver ge skydd och nästan ler mot en. Med ett lugn. Det är vackert.

Jag tyckte det var svårt först. Jag visste inte hur jag skulle börja men fick helt enkelt ta pennan i handen och bara teckna. Jag använde inte sudd en enda gång! Vet inte om det är för att man blir mer van, jag tänkte inte ens på det. Det blev krokier de första på ca 10 minuter vardera. De i slutet blev på 2-3 minuter. Jag trodde jag kunde vara snabb men fan va svårt det var! För det mesta får jag plats på pappret men i detta fall var det alltid någon sida som fick vänta utanför. Jag struntade i det. Tyckte jag fick ut känslan och formen precis som jag såg den. Det var lätt att fastna och jag kände ibland att det hade varit skönt med någon i närheten att kunna bolla idéer med men jag hade ju så fasligt mycket kläder att det kändes som ett stort projekt att ta sig från sin plats och tillbaka. Det var jätte skönt att sitta själv i lugn och ro men som sagt, lite bollkastande med idéer hade inte varit helt fel.

Vädret var helt underbart, blå himmel och sol, frisk luft och en helt fantastisk omgivning. Baldersnäs tror jag det heter. Absolut värt att besöka, jag tänker dra mig dit själv någon gång, väldigt inspirerande. Hade velat ta dit min familj på en fika och titta på träd. Bara gå och andas ro.

Till en början var jag nervös. Vi är alla ettor, alltså vi plus möbel och järn och stål. Människor man inte alls känner och så ska vi teckna det första vi gör. Det är ganska utlämnande. Som vanligt så lägger jag pressen på mig och dyker in i arbetet. Kan vara en bra egenskap men ibland är jag lite för hård mot mig själv. Jag kommer inte komma med någonting, alla andra har mycket mer och bättre. Ungefär så..
Efter lunch när jag höll på att somna och tyckte att jag hade gjort samma sak så kom fröken och kom med lite råd. Jag sög åt mig allt hon sa och dök in i tecknandet igen. Det kändes konstigt först och jag visste inte riktigt vad jag höll på med men den sista halvtimmen var jag riktigt igång, jag hade kommit fram till ritningar och grejer. För av de här träden som är platta på pappret ska vi göra 3dimensionella i gips, ståltråd och annat. Så jag känner att jag har en bra grund att stå på. Men jag var ändå inte nöjd när vi åkte därifrån.
Idag gjorde vi samma sak, ut till Baldersnäs och lära känna vårat träd. Innan vi åkte hade vi en liten genomgång av det vi gjorde igår. Alla fick säga hur de gjort och hur vi skulle gå vidare. Fröken ville att jag skulle visa mina teckningar för jag var den enda som hade gjort "ritningar" över mitt träd. Hon sa till mig sen när vi var själva att hon tyckte om hur jag hade gått vidare efter att jag pratat med henne. Jag blev så lättad! Det är så underligt hur en liten liten bekräftelse kan få en så stor sten att lätta från hjärtat. Jag blev ju såklart jätte glad och var riktigt pepp på att fortsätta.
Jag valde att gå vidare med detaljer och mönster idag. När vi åkte därifrån hade jag åstadkommit 4 teckningar. Men jag är riktigt nöjd! Har både ritningar och mönster som är det vi ska utgå ifrån.
Ja, vi får se vad morgondagen har att komma med.

Just ja, jag har hittat en bil jag kan låna så jag tar mig hem på begravning. Även där en sten som lättat från mitt hjärta. Eller inte riktigt för bilen jag ska låna är en liten skrutt och vi har inte bestämt något pris o.s.v. Men det ska bli skönt att komma iväg!

Nu måste jag sova.