Det finns ingen tid. Aldrig. Och nu sitter jag här, klockan är snart natt. Jag har inte gjort mycket av det jag tänkte men jag har ändå hunnit med flera saker och fyllt tiden bra och effektivt. Jag är en tidsoptimist och förstår aldrig när klockan hinner ikapp och berättar att nu är det dags för sömn. Jag är där nu och har inte ens hunnit packa inför helgen. Jag ska hem då, det känns så härligt!
Dock har jag tänkt åka med SJ och de är inte direkt kända för att kunna sina grejer. Det börjar ju såklart med att jag inte kan boka någon biljett, fortfarande, och jag gruvar mig mycket över när jag kommer komma hem. Beräknad tid är 21.30. det kan bli 21.30 nästa dag... Blä!

Jag får helt enkelt skjuta upp de grejer jag tänkte göra men det känns helt okej, då kan jag fortsätta samla på mig saker!

Och, jag har börjat skissa lite smått i min skalle på återbruksprojektet och köpt grejer som jag kan experimentera med. Känns bra!

Idag är förövrigt en bättre dag än igår men fortfarande förvirrad över projektet. Jag är så seg! Men jag har sagt flera snälla saker till min själv idag så ingen panik egentligen. Plus att Jennica är en ängel. Helt otrolig. Jag fick en bok, alla fick en bok. Jag fick Grodan i vida världen. Mitt i prick. Jag har hemlängtan, Jennica räddar. Hon måste komma ihåg sig själv bara, mycket viktigt.

Nu måste jag packa.

Kärlek!