Vi har lektion men jag känner ingen klarhet i det vi gör. Jag ska redovisa på torsdag men har just nu ingen koll på vad det är jag kommer redovisa, har inte kommit igång med att skissa på boken.
Blandade känslor just nu. Kändes bra att vara tillbaka igår men idag vill jag bara hem. Hem och reda ut. Det blev så fel och kvällssamtalet igår gjorde inte saken bättre. Jag fäller bara krokben för mig själv och lyckas trycka på alla dåliga punker som finns. Jag menar egentligen ingenting med det utan försöker pressa fram någonting som inte finns. Jag gör det omedvetet för jag tänker egentligen ingenting dumt med det. Det blir dumt. Han blir sårad på min bekostnad. Efteråt ångrar jag att jag sagt någonting, överhuvud taget. Ett monster har jag blivit fast jag ser mig själv som bra. Hur kunde det bli så? Ord slängs ut utan ordning eller betydelse, det förstörs så enkelt men är så svårt att bygga tillbaka till någonting bra. Vi hade kunnat varit bäst men jag skapar problem som inte finns. Varför?
Jag tror knappast att du pressar fram något som inte finns! Däremot så kan det vara en prövning att ha distansförhållande, det är inte lätt. Varför ska man behöva ångra saker man säger? den man lever med ska man också kunna säga konstiga saker till och ändå någonstans bli förstådd... eller nåt. Om du upplever dig själv som bra... och i ett annat sammanhang som ett monster... hur hänger det ihop?? Varför handlar alla missförstånd bara om dig och att du gör fel? Jag fattar inte... Är det dig själv som du konverserar med? det rimmar liksom inte. Är det verkligen problem som inte finns??? det kanske finns problem som behöver lösas?? Nu kanske du tycker att jag är elak... men jag blir så ledsen när du misshandlar dig själv på det där viset! Jag älskar dig och vill att du ska må bra!
SvaraRaderaEller elak...? Jag vill ju bara ställa lite motfrågor, så kanske tänkandet blir annorlunda=)
SvaraRaderaLove
Jag förstår dig, du är inte elak. Men tankarna snurrar så jag blir tokig ibland. Men nu har jag lugnat ner mig och gör det jag mår bra av.
SvaraRaderaDet är en prövning att ha distansförhållande men det tänker jag nog inte på. Det ligger nog och gnager undermedvetet och det är så svårt att pussla ihop saker och ting när man inte är nära varandra, missförstånden blir många och större.
Jag har ju motfrågor till mig själv hela tiden så dina frågor är inga elaka överraskningar, kan vara bra bara att få upp ögonen från annat håll :)