Vilken obehagligt jobbig känsla det är. Inte speciellt trevlig, bara längtan. Längtan efter den där vanan. Vilken lång vana det har varit. Jag mår illa, känner ett sug och är så sjukt nära hela tiden att gå över gränsen. Jag kan inte, det är stopp här. Fan det svider i varenda cell i kroppen. Det bränner och trycker i bröstet.
Och så gråter jag vareviga dag.
Bara var i det,det är okej. Kram&kärlek
SvaraRaderaJag försöker. Eller det är det enda jag kan göra. Bara att följa känslorna.
SvaraRaderaMassa kärlek <3