Lust

Jag tänker bara säga att mönsterkonstruktion har gjort mina två senaste dagar. Jag helt enkelt älskar det! Vi har varit ifrån varandra i 1 år ungefär och nu kommer du tillbaka och räddar hela mitt projekt. Tack för det! Och såklart, delredovisningen som gav mig otroligt mycket! Mina klassisar ger mig stora skopor av inspiration så jag kände mest hopp. Min egen redovisning gav inte så mycket och då är jag glad att kunna få allt det andra från människor med andra ord och hjärnor.

Jag har inte skrivit på ett tag och det beror mest på sinnestillståndet som mest har styrts av projektet faktiskt. Jag trodde inte det men fan va piss det har gått. Har känt mig helt blockerad och inte hittat en tråd att grabba tag i för det har bara funnits prestation, måsten, desperation och perfektion i min hjärna. Hade lite för höga förväntningar på mig själv, fan det har ju bara känts roligt och pepp innan vi ens börjat. Klart det här kommer bli världens bästa projekt och shit va genomtänkt och snyggt det kommer bli! Inte konstigt att jag faller. Fäller krokben för mig själv.

Men nu är jag på banan igen även fast jag fick ta en omväg/genväg, vet inte vad jag ska kalla den. Har jobbat som ett svin hur som helst även fast man inte ser helheten i det jag gjort. Nu ska jag gotta mig i konstruktion och söka material. För tillfället gör jag mönster till en 1885-tals jacka, så jävla kul! Är sugen på att utnyttja läder, skinn & päls för att få ut läderspännen. Får se vart min kostym tar vägen. Hur som helst så har jag hittat pepp igen!!

I det övriga livet ser det mest konstigt ut för tillfället. Fokus ligger på grejer som jag är påväg att radera nu, bearbeta bort. Jag vill slippa allt det och fortsätta leva livet som inte involverar andra störande moment. Relation. Människa. Knepiga "avslöjanden". Ja. Jag är påväg bort från dig och jag hoppas det går ganska fort, men jag vill ju inte hamna i någon sorglig, obearbetad grop. Så, ta tag i mig själv och göra val som leder mig rätt, jag hoppas jag är klok nog.

I morgon kommer jag vara nästan ensam i ateljén och jag vet inte hur det känns. Men jag menar, det finns ju hur många härliga personer som helst man kan hitta i korridorer, trappor, förråd och sist men inte minst, Konsum.

Kärlek!