Kärleksbrev

Tiden går för sakta, jag påverkas för mycket.

Jag har i alla fall hittat en serie jag börjat kolla på. Den är norsk och heter Dag. Handlar om en samtalsterapeut som dyrkar ensamheten, är lite ensam och vill låta det förbli så. Många par kommer till honom med problem de hoppas kunna lösa. Hittills har han bara rått dem till att skiljas. Kanske inte det första de hade tänkt på innan de kom till honom, snarare att hitta en lösning där det ska funka att vara tillsammans. Men jag känner för Dag. I min situation just nu känner jag SOM Dag. Fan vad han har rätt. Så jag ska i fortsättningen vara lyckligt bitter över livet men mest kärleksförhållanden.